Sportlov i Schtaan

Vecka 9 är det så kallat sportlov för oss stackars lärare...vi baaaara måste vara lediga i en HEL vecka. Nä, nu ska jag inte vara sån.

Jag har turen att få vara ledigt mitt under pågående termin, så jag och D bokade biljetter upp till Schtaan för att få se lite snö under vintern.
Vi har båda inhandlat var sitt par nya carvingskidor + stavar som vi kände stort behov av att provåka.

Vi hade bokat en sprillans ny husvagn på Campingen i Vittjåkk över en natt.
Tisdagen innan vår avfärd norrut var det strålande sol och bara några minus i Skellefteå, perfekt slalomväder.

Däremot så var onsdagen inte lika strålande...dimma, blåsigt och snö som singlade ner. Väl framme i Vittjåkk kunde vi knappt se den första liftstolpen för all dimma.
Det var rätt obehagligt att åka premiåket och knappt veta hur backen såg ut...båda jag och D var riktigt besvikna på vädret, skidorna och oss själva efter bara tre åk...så vi tog en tidig lunch i värmestugan.

Vår torsdag blev dock mycket bättre, solen tittade fram med jämna mellanrum, vädret var klart och vi kunde se vart vi åkte :) Vi kände oss båda som Ingemar Stenmark och Anja Pärsson när vi störtade ner för backarna. I slutändan var vi ändå rätt nöjda med skidorna och oss själva iaf...men inte med vädret.

Nintendo Wii

Igår kväll var jag och D bjudna till min islänska vän M och hennes sambo J på middag.

De bjöd på en spicy kycklingsallad, stekt Halloumi och en krämig chokladmousse gjord av avokado.

Under middagen började vi ladda upp för kvällens delfinal av Melodifestivalen (jag och D har missat de två tidigare). Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss av artisterna för kvällen, men det visade sig bli en relativt bra show - allra bäst tycker jag dock att Björn Gustavsson var, hans kärlekssång till Carina Berg - helt underbar.

Orsaken till middagen och kvällen var egentligen at vi skulle prova på Nintendo Wii.

Hjälp vad roligt det var!

Tydligen så måste jag inhandla en Gitarr till Guitar Hero och PS2, så att jag får öva lite mer och spöa skiten ur de andra tre nästa gång vi ses!

Jag provade några gånger med var jag så dålig att publiken buade ut mig och jag fick inte fortsätta...med andra ord, jag måste öva, öva, öva! Nästa gång...ja, nästa gång då ska ni få se på andra bullar.

På tal om bullar, jag måste ta tag i min söndag och börja baka Kesobullar till D:s födelsedagsmiddag innan hans familj dyker upp.

Jobbiga onsdagar

Varje onsdag har jag lektioner från 08:10 till 15:00 med två raster 10 min vardera, alltså ingen lunchrast. Oftast brukar "rasterna" gå åt till att förbereda och plocka fram till nästa lektion = ingen rast.

Mina lektioner är 120 min långa x 3 lektioner = 6 Timmar undervisning och 2 x 10 min rast.

Jag undervisar bara årskurs åtta på onsdagar vilket innebär att jag har samma lektion tre gånger om.

Vid slutet av onsdagen känner jag mig ofta som en urvriden och skabbig skurtrasa som inte har någon energi över till något annat än att försöka ta mig hem utan att somna på tunnelbanan.

Som tur är har jag min islänska kompis M som har bokat ett pass på Eriksdalsbadet åt mig...vilket innebär att jag MÅSTE träna innan jag får åka hem och slappa i soffan.

Längtar till ikväll då båda mina favoritserier sänds: Men in Trees på 3:an och Grey's på 5:an...ska bli skönt med en tupplur framför tv:n.

Hallonpaj

Ibland kan något så enkelt som en smulpaj med hallon ta över en timme att tillaga...

På tisdagar undervisar jag en grupp med sju härliga elever från särskolan uppe hos mig på hemkunskapen. Alla har olika behov av hjälp men de är i överlag otroligt duktiga och alltid positiva.

Ibland vara svårt att hinna med alla samtidigt, så jag har hjälp av deras elevassistent M. En tidigare elev här på skolan, problemet är dock att han känner väl sig inte så haj i köket och vet inte alltid vad han kan hjälpa till med...vilket ofta resulterar i ineffektivitet i stället för effektivitet.

Ett exempel är dagens lektion: Hallonpaj och vaniljsås.

Jag visar alla eleverna steg för steg.

Den som ställer mest frågor och tar längst tid på sig...det är M.

Något som kunde ha varit en något lugn och trevlig lektion resulterade i ett väldans spring, fixa, hjälpa, plocka ur och fram.

Känner mig alldeles utpumpad just nu...och inte fick man smaka heller...

Ska ta och bege mig hemåt och hämta träningsväskan och för att åka iväg till Eriksdalsbadet och svettas ett tag.

Tidsskillnad

Fick sms av min kära syster som befinner sig i Indonesien för tillfället:
"Varför hör du inte av dig??"

Detta med mobiler och uttlandet kan ju fungera lite si så där...jag hade aldrig fått hennes nummer förrän igår...bestämmer mig för att ringa upp (kl 19:31 svensk tid).

En något sömndrucken syster svarar...."Hallå?

"Du vet om att det är mitt i natten här?"

Typiskt mig att glömma bort tidsskillnaden...blev bara så glad att höra av henne.

En kväll på DRAMATEN

Denna kväll var planerad för säkert en månad sen. Det skulle bli en riktig tjejkväll med bara brudar, vin och en spännande kväll på DRAMATEN.

Via jobbet har jag tillgång till gratis biljetter till utvalda föreställningar. Så jag pratade med mina barndomsvänner M&M om de var intresserade av att uppleva Strindbergs tre pjäser, Gustav Vasa, Drottning Kristina och Gustav den 3:e, alla samlade i föreställningen TRE KRONOR.

Jag hade verkligen sett fram emot att få besöka Dramaten, få känna spänningen och se duktiga skådespelare som Mikael Nykvist, Elin Klinga och Torkel Pettersson anta roller som Sveriges forna regenter.

Fyra timmar och 35 minuter är väldigt lång tid att tillbringa på Dramaten. Det kanske inte var det smartaste draget att gå på "teatermaraton" under vårt första besök. Att vi sedan satt allra högst upp i hela salongen, vilket framkallade en obehaglig svindel gjorde inte saken bättre.


Nu kanske det låter som om hela kvällen var helt bortkastad, det var den inte. Torkel Pettersson var rätt rolig, Elin Klinga var riktigt dramatisk och gav mig ståpäls...men när det var Mikael Nykvist tur, då var jag less. Att han sedan visade sig spritt språngande naken...ja, tyvärr så höjde det inte betyget...pjäsen var bara en allmänt skum version av Gustav den 3:e i lackbyxor och glitterkostym.




Jag är väl inte tillräckligt kultiverad för att förstå det konstnärliga mästerveket som utspelades för mig under kvällen...ska nog satsa mer på kulturella upplevelser som bio och annat ett tag framöver.

Drygt 100 benböj...

...känns tydligt i benen så här två dagar senare.

Har tidigare tränat många pass kallade Stepmuskel under mina år i Umeå, ett pass där man kombinerar Step Up (kondition) och Styrketräning.
Tänkte att det skulle vara kul att testa ett pass även på Eriksdalsbadet, drog med mig min islänska vän M (som inte är överförtjust vid Step Up).

Passet började bra, med en MANLIG amerikans instruktör, visst blev det svåra stegkombinationer och hög musik, men svetten rann.

Sista halvtimmen av passet satte styrkedelen igång....HJÄLP!
16 benböj, 16 benböj x 3 puls, statisk benböj, 16 benböj, 16 benböj x 3 puls.....

Mjölksyran brände i benen!

Vid passets slut kunde vi knappt stå utan att skaka kraftigt i låren. I trappen ner till omklädningsrummet höll vi båda ett krampaktigt tag i ledstången och gled sakta ner i ett försök att inte sjunka ihop av total utmattning.

Nu två dagar senare känns det fortfarande riktigt mycket i låren...trappor, gå på toaletten, ställa sig upp från en stol...är allt mycket påfrestande.

Men med en liten släng av sado-masochism så känns det ändå rätt skönt med en sådan kraftig träningsvärk...

Alla hjärtans dag!

Varför måste det finnas en speciell dag på året för att visa extra uppskattning för dem man älskar och värnar om? Vad gör man då av de andra 364 dagarna på året?

Jag om min sambo D, hade bestämt att vi skulle då verkligen inte fira denna dag på något sätt, inga presenter, uppvaktning eller romantisk middag.
Men det är svårt att missa att idag är det ALLA HJÄRTANS DAG!!

På min arbetsplats hade vi också bestämt att slopa alla typer av firande av denna "högtid". Vi anordnade istället en vinteridrottsdag...typiskt bara att det inte finns en enda snöflinga i hela Sthlm.

Jag om min grupp fick oss istället en härlig promenad runt Brunnsviken i solskenet. Som tur var hade vi även Mr D med oss, vår personlige guide runt Hälsans stig. Tänk vad kul det kan vara med svensk historia! Den här turen ska jag försöka dra med mig D på nån dag.

När jag sedan efter ca 12 km promenad kommer hem och in i hallen står det en otroligt vacker bukett, med ett kort i på vår skänk i hallen.
Jag blir så glad/rörd att jag börjar gråta. Ringer D men hittar inga ord på hur han fick mig att känna, bara svamlar.
Känner mig lite dum samtidigt för jag hade verkligen inga tankar på att göra något speciellt för honom. Men jag kom på en rätt brilljant idé om jag får säga det själv.
D ÄLSKAR kanelbullar, jag har knappt bakat något (trots att jag är lärare i HK) sedan våren -07, så jag springer iväg till ICA och förbereder mig för några svettiga timmar i köket.
Jag vet att han kommer att uppskatta min ansträngning.

I väntan på att degen skulle jäsa, surfade jag runt lite på olika bloggar...och nu sitter jag här med mitt första inlägg.
Vi får se hur länge det håller i sig...