Varför måste det finnas en speciell dag på året för att visa extra uppskattning för dem man älskar och värnar om? Vad gör man då av de andra 364 dagarna på året?
Jag om min sambo D, hade bestämt att vi skulle då verkligen inte fira denna dag på något sätt, inga presenter, uppvaktning eller romantisk middag.
Men det är svårt att missa att idag är det ALLA HJÄRTANS DAG!!
På min arbetsplats hade vi också bestämt att slopa alla typer av firande av denna "högtid". Vi anordnade istället en vinteridrottsdag...typiskt bara att det inte finns en enda snöflinga i hela Sthlm.
Jag om min grupp fick oss istället en härlig promenad runt Brunnsviken i solskenet. Som tur var hade vi även Mr D med oss, vår personlige guide runt Hälsans stig. Tänk vad kul det kan vara med svensk historia! Den här turen ska jag försöka dra med mig D på nån dag.
När jag sedan efter ca 12 km promenad kommer hem och in i hallen står det en otroligt vacker bukett, med ett kort i på vår skänk i hallen.
Jag blir så glad/rörd att jag börjar gråta. Ringer D men hittar inga ord på hur han fick mig att känna, bara svamlar.
Känner mig lite dum samtidigt för jag hade verkligen inga tankar på att göra något speciellt för honom. Men jag kom på en rätt brilljant idé om jag får säga det själv.
D ÄLSKAR kanelbullar, jag har knappt bakat något (trots att jag är lärare i HK) sedan våren -07, så jag springer iväg till ICA och förbereder mig för några svettiga timmar i köket.
Jag vet att han kommer att uppskatta min ansträngning.
I väntan på att degen skulle jäsa, surfade jag runt lite på olika bloggar...och nu sitter jag här med mitt första inlägg.
Vi får se hur länge det håller i sig...
torsdag 14 februari 2008
Alla hjärtans dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Som sagt var så står jag fast vid att du är världens bästa bullbakerska! Att det sedan är 80 mil till dina kanelbullar är ju för hemskt... :)
Jag är övertygad om att D kommer att bli glad!
Kul att du bloggar!
Skicka en kommentar